Idag är jag glad över att mina hundar varken skällde eller drog i kopplet fastän vi träffade otroligt många i skogen under morgonens 2h långa promenad.Bara en sån sak:-)

Ute o chillar med birdsen efter att ha kammat hem MASSOR av kantareller på hund promenaden.Tur jag har min farm:-)

Jag trodde aldrig att jag skulle lära mig att acceptera hösten....

Men den har blivit lättare att leva med åren som gått.
Hösten har varit en tid av tunga känslor av att något värdefullt håller på att försvinna.Det jobbiga har väl varit maktlösheten att inte kunnat styra allt som händer.En dag för drygt 21 år sedan föddes en liten betydelsefull person för att bara vara här på jorden till låns.För att sedan lämna oss och framför allt en av dem viktigaste personerna i mitt liv i djup saknad.Det var den dagen för snart 19 år sedan.Hösten har aldrig mer blivit sig lik.Men det känns lättare att hantera det.Hösten är nog en tid som känns tuff för många rent allmänt.Skolstart med allt vad det innebär...föräldramöten,matsäckar,tandläkartider,fotbollsträningar...............Det gäller att ta dagen som den kommer lite mer tror jag.Ta vara på solglimtar och vara glad för det lilla.Små motgångar kan kännas som stora berg att bestiga.Man borde bli bättre på att berömma dem som förtjänat det även för det lilla.För bara en sån liten sak kan för någon annan vara en knuff i rätt riktning.Oavsett höst,sommar,vår eller vinter.

Jag gör väl ett krystat försök....

Jamen helt klart är det så att livet som allt annat är upp och ner. Den ena minuten är inte likt den andra om man ser till mitt liv.Jag hatar bakslag!Ja jag tycker att allt ska gå lätt,smidigt,roligt och trevligt till.Jag vill inte svara i min telefon för att ta någon obekants obefogade klagomål bara för att dem just idag råkar ha en dålig dag.Jag vill inte mötas av den suraste människan på jorden i kassan på ica.För mycket av sånt får mig att vilja låsa in mig i jordkällaren för att aldrig mer komma ut.Varför inte bara se att solen skiner idag och om inte idag kommer den, var så säker.

Helgen har vi spenderat i Ludvika där Finnmarksturen gick av stapeln.Mannen och barnen var med och cyklade.Jag hade vett nog att avstå.Det gick kalas bra för dem iaf.Elina hade otur och ramlade och slog knäet i sten och blev därmed omkörd.Jag väntade och kände på mig att det måste ha hänt något tills det kom en lite haltande ledsen tjej.Minen blev gladare när vi tillsammans hjälptes åt att se till att komma i mål.Jag och hunden sprang som vettvilligar framför och Elina kämpade sig i mål.För med 200 meter kvar till mål hade det inte varit en rolig känsla att komma hem utan medalj.Det viktigaste är inte hur man placerar sig utan att man gjort sitt bästa och lär sig redan från början att vara nöjd med det eller hur.

Funderingar....

Jag vet inte hur smart det är egentligen att ha en blogg?Jag menar att dela med sig av sig själv till den graden att folk man aldrig sett vet mer om en själv än an vet själv.Det är lätt hänt att man kanske hasplar ur sig lite för mycket oxå ibland trots att man inte tänkt att behålla lite av sitt liv privat.Jag vet inte.Jag har så mycket som jag skulle kunna/kunnat skriva om men det kjänns helt plötsligt inte helt ok längre.Fast jag har ju mina perioder förstås......så vi får väl se=)

Förväntsfull 6 åring.Nu är det verkligen slut på dagis tiden på riktigt.Slut på ett långt sommarlov.Nya skinnjackan på.Lisa är redo:-)....(jag tycker det är läskigt!!! Min lilla tjej...)

O så satt vi o njöt efter ett mycket trevligt lopp.Bra gjort av alla!För min del fick jag ingen tid att skryta med men jag tog mig imål och jag slog min tid från förra året så jag är nöjd.Skulle kunna tänka mig att prova igen fast då med en andamålsenlig cykel med bredare däck och lite mer fjädring:-)

O där gick starten!

Lite låtsas triathlon...

Lite cykling,lite joggning och lite simning det är vad jag fått ihop i flera dagar.Känner mig nästan lite hurtig. Fast lite grand av allt och inte i ett sträck så klart har det blitt.Idag har det dock bara blivit cykling med barn gruppen i Vilsta som kommit igång efter semestern.Riktigt kul är det!Mina barn har nog blivit lite försoffade under sommaren för det var motigt idag men vi är snart igång igen. För min/vår del var det sista luftingen cyklarna fick innan avfärd mot Mora imorgon...tjohooooo.Nehepps gott folk.Om jag skulle ta och ta ut ännu en plåt med bullar ur ugnen. Förbereder fika till loppis i ladan på söndag.Mamma håller ställningarna här då medans vi ligger och flämtar efter ett förhoppningvis genomfört vasalopp.

Nedräkning påbörjat..3 dagar kvar

Det ska bli roligt!På riktigt.Mitt mål är att slå mig själv från föregående år.Jag ser fram emot dessa 9 härliga mil i underbar natur oavsett hur det går förresten. Och iår har jag fått ihop lite mer mil i benen så förhoppningsvis försöker jag även denna gång inte sälja min cykel till högstbjudande längst med resan.Fast man vet ju aldrig.

VasaloppsArenan
Den ligger här och väntar på dig. En arena skapad av naturen själv, tillgänglig och vacker, inramad av små fäbodbyar och glesvuxna tallskogar, korsad av grusvägar och upptrampade stigar där generationer av ortsbor har tagit sig fram mellan byarna.

VasaloppsArenan är fjärran från vildsinta fotbollshuliganer, vip-lounger och blinkande neontavlor med senaste matchresultaten. Det här är en Arena av ett annat slag. Den har med åren blivit en viktig del av folksjälen, den innehåller en lockelse, en utmaning och löften om äventyr och minnen för livet.

Här upplever du intensiva tävlingsarrangemang med adrenalinet pumpande i tusentals deltagare, och här kan du ensam vandra längs glittrande skogstjärnar eller svettas under långa härliga träningspass.

År 1994 blev den utnämnd till naturreservat. 9 mil långt och 10 meter brett. Det är i sanning ett unikt naturreservat väl värt ett besök både under sommar- och vintersäsongen.

Jag ska bara ...

måla lite möbler,rasta doggar,jaga geten,snacka med hönsen,gå ut och plocka kantarell,cykla,jogga,....sen lovar jag att ta tag i mail,rensa pappershögen,plocka ihop pant och åka iväg och panta,ta returpapper till stationen....tror du jag gjorde det sen då? Neheeeedå inte idag heller. Varför? Varför lyfter jag inte bara på luren och ringer till telia och löser problemet med vårt trasiga modem?Eller ringer det där samtalet till Socks för her och säger NEJ TACK inga fler jävla strumpor tack!Ska det vara så svårt!Ja det är ett problem jag erkänner.Mitt arsle har verkligen fastnat i vagnen. Fast det är ju såklart inte allt som hamnar i "görasenlistan".Och det finns ingen logik i vad som blir gjort och vad som inte blir gjort.Jag förstår inte!Jo jag anar ett mönster såklart. Trista sysslor vs roliga sysslor men ändå...jag trodde att sånt kom av bara farten när man blev äldre.Allt bara blev gjort.Så blev det visst inte. Imorgon kanske?

Vi tar oss en tröst visit i Gränna när vi ändå passerar.En polkagris blir man alltid glad av.

Shipchilivips så var låtsas livet vi levt dem senaste 2 veckorna över.Alldelles underbart har det vart.Vi föll pladask för norra Italien.Naturen.Maten.Vinet.Folket.Livsstilen.Klimatet.Så i år rattade igenom 186 mil igen för att genom alperna i Österrike passera hundratals gamla slott i bergen.Vi har passerat områden med snö på alptopparna och getter som klättrar där man aldrig skulle våga ta ett enda steg.För att sen hamna vid Garda sjön..i love!!!Men efter 4dagar av lättja,sol,bad i campingens vattenland,vin,bad i gardasjön......började det krypa lite i kroppen så vi tog pick o pack o drog vidare.Vi hamnade vid det allra vackraste stället du kan tänka dig Lago D Idro som ligger mer i alperna.Pre alps.Vi har bestigit berg.Cyklat uppför o nerför(!!)så att man kände att man levde.Men alltid med en sagolik vy.Vi var ute på promenad och från ingenstans dök det upp ett vattenfall där barnen kunde bada......
Vad säger man? Ja vi har ju iaf fyllt på vinters vin förråd hemma så vi har o ta av när det blåser som kallast:-)O nya ideer o planer blir till.