Jag trodde aldrig att jag skulle lära mig att acceptera hösten....

Men den har blivit lättare att leva med åren som gått.
Hösten har varit en tid av tunga känslor av att något värdefullt håller på att försvinna.Det jobbiga har väl varit maktlösheten att inte kunnat styra allt som händer.En dag för drygt 21 år sedan föddes en liten betydelsefull person för att bara vara här på jorden till låns.För att sedan lämna oss och framför allt en av dem viktigaste personerna i mitt liv i djup saknad.Det var den dagen för snart 19 år sedan.Hösten har aldrig mer blivit sig lik.Men det känns lättare att hantera det.Hösten är nog en tid som känns tuff för många rent allmänt.Skolstart med allt vad det innebär...föräldramöten,matsäckar,tandläkartider,fotbollsträningar...............Det gäller att ta dagen som den kommer lite mer tror jag.Ta vara på solglimtar och vara glad för det lilla.Små motgångar kan kännas som stora berg att bestiga.Man borde bli bättre på att berömma dem som förtjänat det även för det lilla.För bara en sån liten sak kan för någon annan vara en knuff i rätt riktning.Oavsett höst,sommar,vår eller vinter.