Jag vill skriva ett par rader om en kvinna jag hade på besök i min lada idag.Hon går igenom sina absolut svåraste dagar.Hennes livskamrat sedan många år tillbaka gick iväg på promenad och valde att inte komma tillbaka.Kvinnan väntade men ingen kom förrän polisen knackade på.Ensam kvar.Och nu återstår tuffa dagar i väntan på begravning.Jag önskar att det fanns någonting vadsomhelst som kunde mildra denna kvinnas smärta och sorg.Det känns inte rättvist.
En kvinna och man i sina bästa år som skulle leva ihop tills döden skilde dem åt som hon berättade.Svårt och förstå men man kan ana hur det känns.All kraft till denna kvinna vill jag önska.