Först sjönk den i botten.....-0.3!!Minus 0.3...tack så mycket:/Jaja vad är väl ett Lidingölopp....men satt sedan och lyssnade på den duktiga konsulenten Helene och efteråt var jag peppad att fortsätta kampen mot maraton.För det har jag väl sagt...eller....mitt mål är att gå ner typ 15 kg och sedan anmäla mig till ett maraton.Mannen skulle göra mig sällskap lovade han ett svagt ögonblick under tiden som vi tog oss igenom Lidingöloppet.Och han har alltid varit anti löpning.Det har aldrig tilltalat honom att löpa överhuvudtaget.Men sagt är sagt.Och jag tror ärligt talat att han insåg att det faktiskt var trevligt på riktigt.
Idag är mannens födelsedag på tal om löpning.Och då han uttryckte att det trevligt med löpning spann jag genast vidare på den linjen och köpte fin födelsedags present.Så vi har ett litet mils lopp att se fram emot i oktober.Löpareloppet Solsidan som går av stapeln i Stockholm.Det ser "vi" fram emot=)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Om mig
- Anette
- jag vet inte.....lite annorlunda på nåt sätt kanske...vet inte men det finns säkert nån diagnos som skulle stämma in på mig. Är gift med den bästa mannen som finns på jorden och har två världens sötaste barn.
Lycka till! :)
SvaraRaderaMed din finska sisu så klarar du väl det mesta.:)
Tack!Jag ska göra mitt bästa trots att tålamod inte finns i mitt vokabulär....men det ska jobbas på=)
SvaraRadera