10 november 2011

Något som katten släpat in...

Så kände jag mig när jag klev in i mattelärosalen efter rekommendation av studievägledare på kommunen.Dem liksom ville inte hjälpa mig väl där.Neeej ooo nej...jag skulle sköta detta på distans tyckte dem och eftersom ett annat företag anlitats för att tillgodose mig med mattekunskaper tyckte man där att jag skulle vända mig till dem på telefon för hjälp.Men detta var inte min ide utan helt enkelt deras uppdragsgivares ide så...men visst jag kan ta med mig påståendet tillbaka till dit där jag fått rådet att komma dit.....
För att göra en lång historia kort så slutade det hela med att jag satt som alla andra där och räknade matte...med mycket bra hjälp av dem.Riktigt trevliga var dem till på köpet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Om mig

Mitt foto
jag vet inte.....lite annorlunda på nåt sätt kanske...vet inte men det finns säkert nån diagnos som skulle stämma in på mig. Är gift med den bästa mannen som finns på jorden och har två världens sötaste barn.

Besökare Sedan Start 2010