Jag hatar att fylla år!

jag tycker att det roligt när barnen eller nån annan fyller så jag kan få gratulera men inte mig själv....ser liksom inte vitsen i att helt plötsligt ska man bara för att det står i almenackan ta emot gud och alla människor SAMTIDIGT. Och det förväntas att man ska prata med alla, berätta hur det går nuförtin ja ni vet allt det där.Men nu så råkar jag ha världens bästa man som talar om för mig att han har ringt runt till närmsta familjen(18 pers blir vi stor familj) och bokat in restaurang besök imorrn kväll istället för att han vet min inställning och för att han vet oxå att jag kände mig lite stressad över att inte hinna städa och fixa med allt eftersom man faktiskt är på jobbet heltid plus minus. Fast min autistiska sida tog över så jag var tvungen att slå ihop lite bakverk iaf enligt plan......det kommer väl till pass till på fredag iofs då mannen har en bjudning här hemma till sina anställda.