För mig är det det enda som hjälper.. motion. Och gärna så att jag får pressa mig lite till efter att jag tagit slut.Idag ett par dagar efter att jag slagit huvudet känns det inte längre så mycket.
Dem senaste dagarna har jag kommit till insikt över hur det känns att vara astronaut...exakt så måste det kännas. Som om man går omkring med en guld fisk skål på huvudet.
Lisa och jag småpular lite här och där medan Elina är i skolan. Tog oss en prommis i det underbara vädret. Under en timme får man höra mycket roligt och intressant ur en 5 årings mun.Vi har oxå haft samtal om funktions nedsättningar,funktionshinder och annat lite mer komplicerat i en 5 årings värld. Lisa funderar på hur det kan komma sig att en person som sägs vara sjuk(o mig vetterligen är man inte sjuk om man har ett funktions hinder)inte får hjälp av veterinären.Här fanns det en del begrepp att reda ut hör ju jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Om mig
- Anette
- jag vet inte.....lite annorlunda på nåt sätt kanske...vet inte men det finns säkert nån diagnos som skulle stämma in på mig. Är gift med den bästa mannen som finns på jorden och har två världens sötaste barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar