Hur laddad känner man sig när man haft ett stackars barn i sängen som har haft ont lite varstans inatt. När vår klocka ringde kl stax efter 5 och Lisa inte hade någon röst var saken biff....jag vabbar dag. Lilla pluttan=( Fast hon är oförskämt nöjd med sitt tillstånd....mannen och jag konstaterade att hon möjligen har någon fettism..."varasjukfettism". Kan man möjligen få en kopp the säger ungen artigt på nattkvisten.Och det där med handduk på pannan var inte så dumt....
Om exakt ett dygn och 24 minuter går starten på mitt livs första och kanske enda tjejvättern.
10 mil är långt men känns ändå inte inte som om jag inte kommer att klara av det. Bara jag inte får mer ont i halsen nu bara vore jag tacksam.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Om mig
- Anette
- jag vet inte.....lite annorlunda på nåt sätt kanske...vet inte men det finns säkert nån diagnos som skulle stämma in på mig. Är gift med den bästa mannen som finns på jorden och har två världens sötaste barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar