Jag tog mitt förnuft till fånga...

och snörde på mig jogging skorna trots att jag under gårdagens promenad konferens med mannen svor dyrt o heligt att jag minsann skulle lägga ner all träning what so ever... för promenader var det värsta jag visste och för att inte tala om joggning....det var ju enbart jobbigt...så man kan väl säga att min stubin var nära ett slut igår.Fast som jag sagt tidigare sånt kommer och går lika fort som det kom. Och tur är väl det för dagens jogg var jätteskön och välbehövlig..och vem tror jag att jag straffar med att lägga ner allt det jag jobbat upp innan...bara mig själv.Fast det var blaskigt och jag hade ingen känsel kvar i tårna alls en timme efter joggen...det är det värt. Och jag har världens bästa man som lyssnar,finns där,säger emot,diskuterar,finner lösningar och tycker om mig som jag är.Vad skulle jag vara utan honom!