Kände att det var dax

Jomen man tänker så här...varför skulle jag vilja blogga eller varför skulle någon vilja läsa om mina tankar och mitt liv....
Fast o andra sidan så förresten kom jag på sen att det spelar ju ingen roll om ingen vill läsa mina ord ibland kan det bara vara skönt att få skriva av sig...lite som när man var liten och skrev dagbok. Har ju ett facebook konto som jag flitigt använder men ändå det känns som om det ibland blir lite för mycket text på dom rader man skriver vad gör du just nu....o åter igen...är det egentligen intressant vad andra gör just nu?Facebook är på något sätt beroende framkallande....man bläddrar ner och kollar vad alla vänner gör.Ofta står det middags menyer samt hur mycket den och den har tränat för dagen. Eller vem som ska ta en fika med finaste den och den....MEN det lockar ändå...konstigt fenomen. En riktigt bra grej med facebook är alla dessa människor man tappat kontakten med men helt plötsligt känns dom så nära igen.Hände häromdagen att jag träffade en person på min vänner lista som jag faktiskt egentligen aldrig känt så väl, men nu när vi sågs var vi väldigt mycket mer tjenis än någonsin...kom på att denna person VET så mycket mer om mig än vad jag tänkt...

Nåja facebook i all ära...det trevligaste som finns är dock att få se en del av vännerna irl med jämna mellanrum.Fredag snart åker micropopcorn in,filtarna släpas fram och burra ner oss hela patrasket i soffan...americans best eller vad dom heter 3 points per liter och om man smular och trycker lite i liters formen går det ju ner en hel påse=)
Länge leve viktväktarna aaaaaamen!