Helt traditionsenligt med uppskrapade knän...

ramlar jag in i hallen efter jogging turen med grabbarna på eftermiddagen.Inte för att jag på nåt sätt tycker att det är jobbigt längre eller så.
Så här gick det till DENNA gång:
Jag har just rundat sista vägen efter att ha gjort en kanon skön löptur på 8km. Näst sista backen ökade vi tempot markant, riktigt så det sved i låren. Hade tänkt att vi varvar ner i allra sista backen hem som är 500 meter lång ca...men det är där det händer!
Jag hör en hund som låter som om den ställt någon djur typ en älg eller så tänker jag först.Men så inser jag att ljudet kommer uppifrån vår gård och får världens adrenalin pådrag och tänker att nu jävlar har nån jakthund drivit in på vår tomt och fått tag i kalkonerna..
Jag och hundarna sätter fart upp för backen i herrejösses fart. Jamen om ni tänker en skållad köttbulle så fattar ni. Och det kändes som om vi flög fram för fötterna nuddade nästan inte mark. Observera att backen är rätt tuff upp där och jag kände väl inte begränsningarna så jag snavar till och faller pladask och tappar nästan luften. Och eftersom jag hade en hund i varje näve så tog jag alltså emot med allt annat än händerna. Resultat=Uppskrapade knän just när de läkt skapligt efter förra vändan.
Och detta sker framför ögonen på mina förvånade grannar som ser mig komma farande i all världens fart upp för backen. Nästan omänskligt och ens springa sakta i den backen. Och så bara kraschar jag rakt av. Så ljudet jag hörde var alltså deras kopplade hund som för visso var sugen på att smaka på kalkonerna men satt fast säkert i koppel.Grannarna hade försökt valla in kalkonerna då dem trott att de rymt. Slutet gott allting gott eller vad är det man brukar säga=)....och mannen utbrister när jag ramlar in hemma:
-Och du säger att det är farligt att åka cross...hur är det med skade statistiken egentligen;)?